10. De svarade honom: ”Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat.
11. Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare.”
12. Men han sade till dem: ”Jo, ni har kommit för att ta reda på var landet saknar skydd.”
13. De svarade: ”Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre.”
14. Josef sade till dem: ”Det är som jag har sagt er. Ni är spejare.
15. Så här ska jag pröva er: Så sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit.
16. En av er måste gå och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. Så kan jag pröva om ni har talat sanning. Annars är ni spejare, så sant farao lever.”
17. Sedan höll han dem i förvar i tre dagar.
18. På tredje dagen sade Josef till dem: ”Om ni vill leva så gör så här, för jag fruktar Gud.
19. Om ni är hederliga män, låt då en av era bröder stanna som fånge i huset där ni satt fängslade. Men ni andra får resa i väg och ta hem säden som ni köpt till hjälp mot svälten hos er.
20. Ta sedan med er yngste bror hit till mig. Om ni talat sanning ska ni slippa dö.” Och de gjorde så.
21. Men de sade till varandra: ”Vi har skuld efter det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest.”
22. Ruben svarade dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod.”