4. Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer,
5. men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk.
6. Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk?
7. Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”
8. Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom.
9. Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?”
10. Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!
11. Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand.
12. När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös ska du vara på jorden.”
13. Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas.