7. Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: ”Ligg med mig!”
8. Men han vägrade och sade till sin herres hustru: ”När min herre har mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat i mina händer.
9. Här i huset har han inte större makt än jag, och han har inte nekat mig någonting, utom dig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra något så ont och synda mot Gud?”
10. Och fast hon talade så till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på henne. Han ville inte ligga hos henne eller vara tillsammans med henne.
11. Men en dag kom han in i huset för att utföra sitt arbete, och ingen av husfolket var därinne.
12. Då grep hon honom i manteln och sade: ”Ligg med mig!” Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde och sprang ut.
13. När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt,
14. ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: ”Se här! Han har tagit hit till oss en hebreisk man som vill roa sig med oss. Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt,
15. och när han hörde hur jag höjde rösten och skrek, lämnade han manteln hos mig och flydde och sprang ut.”
16. Sedan lät hon hans mantel ligga kvar hos sig tills hans herre kom hem.
17. Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: ”Den hebreiske tjänaren som du har tagit hit till oss, han kom in till mig för att roa sig med mig.
18. Men när jag höjde rösten och ropade, lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut.”
19. När Josefs herre hörde sin hustru berätta för honom att hans tjänare hade gjort så mot henne, blev han rasande