11. Men en dag kom han in i huset för att utföra sitt arbete, och ingen av husfolket var därinne.
12. Då grep hon honom i manteln och sade: ”Ligg med mig!” Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde och sprang ut.
13. När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt,
14. ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: ”Se här! Han har tagit hit till oss en hebreisk man som vill roa sig med oss. Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt,
15. och när han hörde hur jag höjde rösten och skrek, lämnade han manteln hos mig och flydde och sprang ut.”
16. Sedan lät hon hans mantel ligga kvar hos sig tills hans herre kom hem.
17. Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: ”Den hebreiske tjänaren som du har tagit hit till oss, han kom in till mig för att roa sig med mig.
18. Men när jag höjde rösten och ropade, lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut.”
19. När Josefs herre hörde sin hustru berätta för honom att hans tjänare hade gjort så mot henne, blev han rasande
20. och satte Josef i fängelset, platsen där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef i fängelset.
21. Men Herren var med Josef, och han gav honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset.
22. Han lät Josef ha ansvar för alla fångar i fängelset och göra allt som skulle göras där.