9. Sedan fick han en annan dröm som han berättade för sina bröder. ”Lyssna”, sade han, ”jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.”
10. När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: ”Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?”
11. Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far lade det på minnet.
12. Och hans bröder gick för att valla sin fars får i Shekem.
13. Då sade Israel till Josef: ”Se, dina bröder vallar fåren i Shekem. Jag vill sända dig till dem.” Han svarade: ”Jag är redo.”
14. Israel sade till honom: ”Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked.” Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.
15. Där mötte han en man medan han irrade omkring på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte.
16. Han svarade: ”Jag letar efter mina bröder. Säg mig var de vallar sin hjord.”
17. Mannen svarade: ”De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan.” Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18. Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom.
19. De sade till varandra. ”Där kommer drömmaren.
20. Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!”
21. Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: ”Vi kan inte slå ihjäl honom.”
22. Och han fortsatte: ”Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!” Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.
23. När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig.
24. Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom, det fanns inget vatten i den.
25. Sedan satte de sig ner för att äta. Då fick de se en karavan med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum, och de var på väg ner till Egypten.
26. Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod?
27. Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom.
28. När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.