25. Sedan satte de sig ner för att äta. Då fick de se en karavan med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum, och de var på väg ner till Egypten.
26. Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod?
27. Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom.
28. När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.
29. När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder
30. och gick tillbaka till sina bröder och sade: ”Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?”
31. Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet.
32. Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.”
33. Och han kände igen den och sade: ”Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven.”