9. Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom.
10. Gud sade till honom: ”Ditt namn är Jakob. Men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel ska vara ditt namn.” Och han gav honom namnet Israel.
11. Gud sade till honom: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, många folk ska komma från dig, och kungar ska utgå från dig.
12. Det land som jag gett till Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande ska jag ge detta land.”
13. Sedan steg Gud upp från honom vid platsen där han hade talat med honom.
14. Och Jakob reste en stod på platsen där Gud hade talat med honom, en stenstod. Han offrade dryckesoffer på den och hällde olja över den.
15. Jakob kallade platsen där Gud hade talat med honom Betel.
16. Sedan bröt de upp från Betel. När det var en bit kvar till Efrata började Rakel föda, och förlossningen var svår.
17. När det var som svårast sade barnmorskan till henne: ”Var inte orolig! Du får en son den här gången också.”
18. Men när hennes själ skulle lämna henne – hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Benjamin.
19. Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrata, det vill säga Betlehem.
20. Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten.
21. Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet.
22. Medan Israel bodde där i landet hände det att Ruben gick in till sin fars bihustru Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det. Jakob hade tolv söner.
23. Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24. Rakels söner var Josef och Benjamin.
25. Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali.
26. Leas slavinna Silpas söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
27. Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar.