1. Jakob lyfte blicken och fick se Esau komma med fyrahundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda slavinnorna.
2. Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist.
3. Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ner till jorden innan han kom fram till sin bror.
4. Men Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.
5. När Esau fick se kvinnorna och barnen sade han: ”Vilka är de här som du har med dig?” Han svarade: ”Det är barnen som Gud har gett din tjänare.”
6. Då kom slavinnorna fram med sina barn och bugade sig.
7. Efter dem kom Lea fram med sina barn och bugade sig. Till sist kom Josef och Rakel fram och bugade sig.
8. Esau frågade: ”Vad menade du med hela den skaran som jag mötte?” Han svarade: ”Jag ville finna nåd för min herres ögon.”
9. Men Esau sade: ”Jag har nog. Behåll det du har, min bror.”
10. ”Nej, jag ber dig”, svarade Jakob ”om jag har funnit nåd för dina ögon så ta emot gåvan av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte. Det är som om jag såg Guds eget ansikte när du tar emot mig så vänligt.
11. Ta emot gåvan som skickades till dig, för Gud har varit nådig mot mig och jag har allt.” Och han bad honom så enträget att Esau tog emot den.
12. Och Esau sade: ”Nu bryter vi upp och drar vidare. Jag går framför dig.”