19. Lea blev havande igen och födde en sjätte son åt Jakob.
20. Då sade hon: ”Gud har gett mig en god gåva. Nu ska min man bo hos mig, eftersom jag har fött sex söner åt honom.” Och hon gav honom namnet Sebulon.
21. Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.
22. Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam.
23. Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: ”Gud har tagit bort min skam.”
24. Och hon gav honom namnet Josef och sade: ”Herren ska ge mig en son till.”
25. När Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: ”Låt mig resa. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land.
26. Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för, så ger jag mig av. Du vet ju själv hur jag har arbetat för dig.”
27. Laban svarade honom: ”Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull.”
28. Han tillade: ”Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så ska jag ge dig det.”
29. Jakob sade till honom: ”Du vet själv hur jag har arbetat för dig och vad det har blivit av din boskap hos mig.
30. Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, för Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när ska jag få göra något för mitt eget hus?”
31. Han svarade: ”Vad ska jag ge dig?” Jakob sade: ”Du ska inte ge mig något alls. Om du gör som jag säger ska jag fortsätta som herde för din hjord och vakta den.
32. Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och skilja ut alla spräckliga och brokiga djur – alla mörka djur bland lammen och de brokiga och spräckliga bland getterna. Det ska vara min lön.
33. När du sedan kommer för att se med egna ögon vad som blivit min lön, då ska min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka ska räknas som stulna.”
34. ”Det är bra”, sade Laban. ”Det får bli som du har sagt.”