7. Jakob sade: ”Det är ju fortfarande full dag, det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen.”
8. Men de svarade: ”Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och de har rullat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten.”
9. Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, för hon brukade vakta dem.
10. När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och rullade bort stenen från öppningen till brunnen och gav vatten åt sin morbror Labans får.
11. Och Jakob kysste Rakel och brast i gråt.
12. Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.
13. När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom.
14. Och Laban sade till honom: ”Du är verkligen av samma kött och blod som jag!” Så stannade han hos honom en månad.
15. Laban sade till Jakob: ”Du är ju min släkting. Ska du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön.”
16. Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel.
17. Leas ögon var matta, men Rakel var välväxt och vacker att se på.
18. Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: ”Jag kan arbeta för dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.”