29. Folk ska tjäna dig och folkslag falla ner för dig.Var en herre över dina bröder,din mors söner ska falla ner för dig.Förbannad den som förbannar digoch välsignad den som välsignar dig!”
30. När Isak hade gett Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten.
31. Också han lagade en god rätt och bar in den till sin far och sade: ”Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons vilt och sedan välsigna honom.”
32. Hans far Isak frågade honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är Esau, din förstfödde.”
33. Då blev Isak mycket förskräckt och sade: ”Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad kommer han också att bli.”
34. När Esau hörde vad hans far sade, ropade han högt och bittert: ”Far, välsigna mig också!”
35. Men han svarade: ”Din bror kom med svek och tog din välsignelse.”
36. Då sade Esau: ”Heter han inte Jakob! Och nu har han bedragit mig två gånger! Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse också.” Och han frågade: ”Har du ingen välsignelse kvar för mig?”
37. Isak sade då till Esau: ”Se, jag har satt honom till herre över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad ska jag då göra för dig, min son?”
38. Esau sade till sin far: ”Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna mig också, far!” Och han började storgråta.
39. Då svarade hans far Isak honom: ”Se, fjärran från jordens fruktbarhetska din boning vara,och utan dagg från himlen där ovan.
40. Av ditt svärd ska du leva och din bror ska du tjäna.Men när du blir rastlösska du slita hans okfrån din nacke.”
41. Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av välsignelsen som hans far hade gett Jakob. Han sade till sig själv: ”Snart kommer tiden då vi ska sörja vår far. Då ska jag döda min bror Jakob.”