52. När Abrahams tjänare hörde det, föll han ner på marken inför Herren.
53. Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor.
54. Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten. Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: ”Låt mig nu fara till min herre.”
55. Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: ”Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara.”
56. Men han svarade dem: ”Håll mig inte kvar när Herren nu har gjort min resa framgångsrik. Låt mig gå. Jag vill resa hem till min herre.”
57. Då sade de: ”Vi kallar hit flickan och frågar henne själv.”
58. De kallade till sig Rebecka och frågade henne: ”Vill du följa med den här mannen?” Hon svarade: ”Ja.”
59. Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma resa med Abrahams tjänare och hans män.
60. Och de välsignade Rebecka och sade till henne: ”Av dig, vår syster, ska kommatusen gånger tiotusen.Din avkomma ska intasina fienders portar!”
61. Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och reste sin väg.