6. Sara sade: ”Gud har fått mig att le. Alla som får höra det här kommer att le med mig.”
7. Och hon sade: ”Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle amma barn? Men nu har jag fött en son på hans ålderdom!”
8. Barnet växte och blev avvant, och på dagen då Isak avvandes ordnade Abraham en stor fest.
9. Men när Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar hade fött åt Abraham,
10. sade hon till Abraham: ”Driv ut den där slavinnan och hennes son! Den där slavinnans son ska inte dela arvet med min son, med Isak.”
11. Abraham tog mycket illa vid sig eftersom det gällde hans son.
12. Men Gud sade till Abraham: ”Ta inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, för det är genom Isak som din avkomma ska räknas.
13. Men även slavinnans son ska jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling.”
14. Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shebas öken.
15. När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske
16. och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd. Hon tänkte: ”Jag orkar inte se på när pojken dör.” Där satt hon en bit bort och grät högljutt.
17. Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: ”Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger.
18. Gå och res upp honom och ta hand om honom. Jag ska göra honom till ett stort folk.”
19. Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.
20. Gud var med pojken, och han växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt.