16. och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd. Hon tänkte: ”Jag orkar inte se på när pojken dör.” Där satt hon en bit bort och grät högljutt.
17. Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: ”Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger.
18. Gå och res upp honom och ta hand om honom. Jag ska göra honom till ett stort folk.”
19. Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.
20. Gud var med pojken, och han växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt.
21. Han bosatte sig i öknen Paran, och hans mor tog en hustru åt honom från Egypten.
22. Vid den tiden kom Abimelek med sin befälhavare Pikol och sade till Abraham: ”Gud är med dig i allt du gör.
23. Lova mig nu med ed inför Gud att du inte sviker mig eller mina barn och efterkommande, utan visar samma godhet mot mig och det land där du bor som främling som jag har visat dig.”
24. Abraham sade: ”Ja, jag svär.”
25. Men Abraham förebrådde Abimelek för att hans tjänare hade lagt beslag på en vattenbrunn.