13. för vi ska förgöra den. Deras rop har blivit så starkt inför Herren att Herren har sänt oss hit för att förgöra den.”
14. Då gick Lot ut och talade med sina svärsöner, de som skulle få hans döttrar, och sade: ”Bryt upp! Ta er ut från den här platsen, för Herren tänker förgöra staden.” Men hans svärsöner trodde att han skämtade.
15. När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: ”Bryt upp, ta med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.”
16. När Lot dröjde tog männen hans hand, hans hustrus hand och hans båda döttrars händer, för Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom.
17. När de hade fört ut dem, sade en av dem: ”Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.”
18. Men Lot sade till dem: ”O nej, Herre.
19. Din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och du har visat din stora godhet mot mig genom att rädda mitt liv. Men jag kan inte fly upp till bergen, för då kan olyckan hinna ifatt mig så att jag dör.
20. Se, staden där borta ligger nära. Det är lätt att fly dit och den är liten. Låt mig fly dit, så att jag får leva. Den är ju så liten.”
21. Då svarade han honom: ”Jag ska göra som du vill också i det här. Jag ska inte omstörta staden du talar om.
22. Men skynda dig att fly dit, för jag kan inte göra något förrän du är där.” Därför fick staden namnet Soar.
23. Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar.
24. Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra.
25. Han ödelade dessa städer, hela slätten, alla som bodde i städerna och det som växte på marken.
26. Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka, och hon blev en saltstod.
27. Tidigt nästa morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren
28. och såg ner över Sodom och Gomorra och hela slättlandet. Då såg han rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn.