7. Sedan sade han till honom: ”Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel.”
8. Han svarade: ”Herre Gud, hur ska jag veta att jag kommer att ärva det?”
9. Då sade han till honom: ”Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva.”
10. Han hämtade alla dessa åt honom, styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte.
11. Rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
12. När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram. Då kom skräck och ett stort mörker över honom.
13. Och Herren sade till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år.
14. Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar.
15. Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder.
16. I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått.”