13. Till och med sin mor Maaka avsatte han från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Asheran. Asa högg ner avgudabilden och brände den i Kidrons dal.
14. Offerhöjderna blev inte avskaffade. Men Asas hjärta var hängivet Herren så länge han levde.
15. Han förde in i Herrens hus både det hans far och det han själv hade helgat: silver, guld och kärl.
16. Asa och Israels kung Basha låg i krig med varandra så länge de levde.
17. Basha, Israels kung, drog upp mot Juda och började befästa Rama för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, Juda kung.
18. Då tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i Herrens hus, liksom skatterna i kungapalatset och lämnade det åt sina tjänare. Därefter sände kung Asa dem till Ben-Hadad, son till Tabrimmon, son till Hezjon, Arams kung som bodde i Damaskus, och lät säga:
19. ”Låt oss ingå förbund du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig gåvor av silver och guld. Bryt ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred.”
20. Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och slog Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinneret och hela Naftalis land.
21. När Basha hörde det, avstod han från att befästa Rama och stannade kvar i Tirsa.
22. Då kallade kung Asa samman hela Juda, ingen var undantagen. De förde bort stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste kung Asa Geba i Benjamin och Mispa.
23. Vad som mer finns att säga om Asa, alla hans bedrifter och allt som han gjorde och städerna han byggde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han blev gammal fick han en sjukdom i sina fötter.
24. Asa gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joshafat blev kung efter honom.
25. Nadab, Jerobeams son, blev kung över Israel i Juda kung Asas andra regeringsår, och han regerade över Israel i två år.