15. Inom församlingen ska samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så ska det vara för främlingen inför Herrens ansikte.
16. Samma lag och samma rätt ska gälla för er och för främlingen som bor hos er.”
17. Herren talade till Mose. Han sade:
18. ”Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land dit jag för er,
19. då ska ni, när ni äter av landets bröd, ge Herren en offergåva av det.
20. Av det första ni bakar ska ni ge en kaka till offergåva, som en offergåva från er loge ska ni ge den.
21. Ni ska ge åt Herren en offergåva, släkte efter släkte, av det första ni bakar.
22. Om ni försyndar er och inte håller alla dessa bud som Herren kungjorde för Mose
23. – allt det som Herren befallde er genom Mose, från den dag då Herren gav sina befallningar och allt framgent, släkte efter släkte, –
24. om det gjordes av misstag utan att församlingen visste det, ska hela församlingen offra en ungtjur som brännoffer, till en ljuvlig doft för Herren, med matoffret och dryckesoffret på föreskrivet sätt, och likaså en bock till syndoffer.
25. Och prästen ska bringa försoning för hela Israels församling, och de ska få förlåtelse. Det var en synd av misstag, och de har burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt Herren och sitt syndoffer inför Herrens ansikte för sitt misstag.
26. Hela Israels församling och främlingen som bor bland dem ska få förlåtelse, eftersom hela folket hade del i synden som gjordes av misstag.
27. Om en enskild person av misstag syndar, ska han som syndoffer föra fram en årsgammal get.
28. Prästen ska bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse.
29. Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem ska samma lag gälla när någon begår en synd av misstag.
30. Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och ska utrotas ur sitt folk.