1. Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död.
2. Han sade: Herren kom från Sinai,han gick upp över dem från Seir.Han strålade fram från berget Paran,ur skaran av mångtusen heliga.På hans högra sidabrann i eld en lag för dem.
3. I sanning älskar han folken. Alla hans heliga är i din hand.De faller ner vid din fot,de tar emot av dina ord.
4. Mose gav oss en lag, en arvedel för Jakobs församling.
5. Han blev kung i Jeshurun när folkets huvudmän samlades,Israels alla stammar.
6. Låt Ruben leva och inte dö.Men hans män blir en liten skara.
7. Detta sade han om Juda:Hör, o Herre, Juda röst,låt honom komma till sitt folk.Med sina händer strider han för dem.Bli hans hjälp mot hans fiender.
8. Om Levi sade han:Dina tummim och dina urimtillhör din trognesom du prövade i Massa,som du kämpade medvid Meribas vatten,
9. han som sade om sin far och sin mor: ’Jag ser dem inte’,som inte ville kännas vid sina brödereller veta av sina barn,för de tog vara på ditt ordoch höll ditt förbund.
10. De ska lära Jakob dina förordningar och Israel din lag.De ska bära fram rökelse för din näsaoch heloffer på ditt altare.
11. Välsigna, o Herre, hans kraft, låt hans händers verk behaga dig.Krossa höfterna på hans motståndareså att hans fienderinte kan resa sig.
12. Om Benjamin sade han:Herrens älskadeska bo i trygghet hos honomsom alltid skyddar honom.Mellan hans höjder ska han bo.
13. Om Josef sade han:Må hans landbli välsignat av Herrenmed himlens ädlaste gåvor, med dagg,med gåvor från djupetsom ligger där nere,
14. med solens finaste skördar och månvarvens finaste frukter,
15. med de uråldriga bergens yppersta skatteroch de eviga höjdernasfinaste frukt,
16. med jordens finaste frukt och all dess fullhet,med nåd från honomsom bodde i busken.Låt detta komma över Josefs huvud,över hjässan på furstenbland bröder.
17. Härlig är den förstfödde bland hans tjurar,som vildoxens är hans horn.Med dem stångar han folken,också dem som borvid jordens ändar.Sådana är Efraims tiotusenden,sådana Manasses tusenden.
18. Om Sebulon sade han:Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,och du Isaskar i dina tält.
19. De bjuder in folk till sitt berg, där offrar de rätta offer,för de suger till sig havens rikedomoch skatter dolda i sanden.
20. Om Gad sade han:Lovad är han som gav rymligt land åt Gad!Han bor som en lejonhonaoch krossar både arm och hjässa.
21. Han utsåg den bästa delen åt sig själv,för där var hans härskarlott förvarad.När folkets huvudmän kom samman,utförde han Herrens rättoch hans domar med Israel.
22. Om Dan sade han:Dan är ett ungt lejonsom rusar ner från Bashan.
23. Om Naftali sade han:Naftali har fått riklig nådoch full välsignelse av Herren.Väster och söderska du ta i besittning.
24. Om Asher sade han:Välsignad bland söner är Asher.Må han bli älskad av sina bröderoch doppa sin fot i olja.
25. Av järn och koppar ska dina reglar vara,och som dina dagar din kraft.
26. Ingen är som Jeshuruns Gud,han som far fram på himlentill din hjälp,på skyarna i sitt majestät.
27. En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råderhans eviga armar.Han ska jaga fienderna framför digoch säga: Förgör dem!
28. Så ska Israel bo i trygghet, Jakobs källa lämnas ifredi ett land med säd och vin,under en himmelsom dryper av dagg.
29. Salig är du, Israel. Vem är som du?Du är ett folksom har sin räddning i Herren.Han är din skyddande sköld,ditt ärorika svärd.Dina fiender ska krypa för dig,och du ska gå framöver deras höjder.