6. I Susas borg dödade och nergjorde judarna femhundra män.
7. Parsandata, Dalfon, Aspata,
8. Porata, Adalja, Aridata,
9. Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata,
10. de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.
11. Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susas borg.
12. Då sade kungen till drottning Ester: ”I Susas borg har judarna dödat och förgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i kungens andra provinser? Vad är nu din önskan? Den ska beviljas. Och vad mer är din begäran? Den ska uppfyllas.”
13. Ester svarade: ”Om kungen finner för gott, låt då judarna i Susa även i morgon handla efter förordningen för idag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen.”
14. Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susa och Hamans tio söner blev upphängda.
15. Judarna i Susa samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susa. Men de avstod från plundring.
16. De andra judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sina liv och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring.
17. Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje.
18. Judarna i Susa hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje.
19. Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid då man sänder matgåvor till varandra.