1. Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester.
2. Även nu på den andra dagen sade kungen till Ester medan vinet dracks: ”Vad är din önskan, drottning Ester? Den ska beviljas. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket ska den uppfyllas.”
3. Drottning Ester svarade: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om kungen så finner för gott: Skona mitt liv, det är min önskan, och skona mitt folk, det är min begäran.
4. För vi har blivit sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dödas och förgöras. Hade vi bara blivit sålda som slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit stor nog att besvära kungen med.”
5. Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: ”Vem är det? Var är han som har vågat göra något sådant?”
6. Ester sade: ”Det är en motståndare och fiende, den onde Haman där.” Haman blev förskräckt för kungen och drottningen.