5. Israels barn sade: ”Finns det någon av Israels alla stammar som inte kom upp med församlingen inför Herren?” Man hade nämligen svurit en dyr ed att den som inte kom upp inför Herren i Mispa skulle straffas med döden.
6. Israel kände medlidande med sin bror Benjamin och sade: ”I dag har en hel stam blivit borthuggen från Israel.
7. Vad ska vi göra för dem som är kvar så att de kan få hustrur? Själva har vi ju svurit vid Herren att inte ge dem någon av våra döttrar till hustru.”
8. Så de frågade: ”Var det någon av Israels stammar som inte kom upp till Herren i Mispa?” Det visade sig att ingen från Jabesh i Gilead hade kommit till lägret, till församlingen.
9. När folket mönstrades visade det sig nämligen att ingen av invånarna i Jabesh i Gilead var där.
10. Då sände församlingen dit 12 000 av de tappraste männen med denna befallning: ”Gå och slå invånarna i Jabesh i Gilead med svärd, även kvinnor och barn.
11. Så ska ni göra: Alla män liksom alla kvinnor som legat med någon man ska ni viga åt förintelse.”
12. Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga kvinnor som var jungfrur och inte hade legat med någon man. Dessa förde de till lägret i Shilo i Kanaans land.
13. Sedan sände hela församlingen ett budskap om fred till benjaminiterna som befann sig på Rimmons klippa.
14. Så vände Benjamin tillbaka, och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabesh i Gilead som man hade låtit leva. Men de var inte tillräckligt många för dem.
15. Folket kände medlidande med Benjamin, eftersom Herren hade gjort en lucka bland Israels stammar.
16. De äldste i församlingen sade: ”Vad ska vi göra för dem som är kvar så att de kan få hustrur? Alla kvinnor är ju utrotade ur Benjamin.”
17. De sade: ”De som överlevt av Benjamin måste få sin besittning, så att inte en stam utplånas ur Israel.