16. Men Herrens ängel svarade Manoa: ”Även om du håller mig kvar kommer jag inte att äta av din mat. Men om du vill ordna ett brännoffer, så offra det åt Herren.” Manoa hade nämligen inte förstått att det var Herrens ängel.
17. Manoa sade till Herrens ängel: ”Vad är ditt namn? Vi vill ära dig när det du har sagt går i uppfyllelse.”
18. Herrens ängel sade till honom: ”Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.”
19. Manoa tog killingen och matoffret och offrade det på klippan åt Herren. Då lät han något underbart ske inför ögonen på Manoa och hans hustru.
20. När lågan steg från altaret mot himlen, steg Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg det, och de föll ner till jorden på sitt ansikte.
21. Sedan visade sig Herrens ängel inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var Herrens ängel.
22. Manoa sade till sin hustru: ”Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud.”
23. Men hans hustru svarade honom: ”Om Herren hade velat döda oss skulle han inte ha tagit emot brännoffer och matoffer från vår hand, och inte låtit oss se allt detta eller höra något sådant.”
24. Sedan födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom.
25. Herrens Ande började verka på honom medan han var i Dans läger, mellan Sorga och Eshtaol.