9. Från ett av dem sköt det ut ett nytt litet horn, som växte kraftigt mot söder och öster och mot det härliga landet.
10. Det växte ända upp till himlens här och kastade ner en del av hären och av stjärnorna till jorden och trampade på dem.
11. Det förhävde sig till och med mot härens furste och tog ifrån honom det dagliga offret, och platsen där hans helgedom stod revs ner.
12. Tillsammans med det dagliga offret blev en härskara utlämnad på grund av avfallet. Och hornet slog sanningen till jorden och hade framgång i vad det gjorde.
13. Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade den som talade: ”Hur lång tid avser synen om det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedom och härskara förtrampas?”
14. Då svarade han mig: ”Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar. Sedan ska helgedomen renas och återställas.”
15. När jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den, fick jag se en gestalt som såg ut som en man stå framför mig.
16. Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade: ”Gabriel! Tyd synen för honom.”
17. Då kom han nära platsen där jag stod. Men jag blev förskräckt när han kom, och jag föll ner på mitt ansikte. Han sade till mig: ”Du människobarn, du bör förstå att synen syftar på den sista tiden.”
18. Medan han talade med mig sjönk jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.
19. Sedan sade han: ”Jag ska låta dig veta vad som ska ske vid slutet av vreden, för det syftar på den sista tiden.
20. Baggen som du såg, han med de två hornen, är Mediens och Persiens kungar.