16. Ditt hus och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.”
17. Alla dessa ord och hela denna uppenbarelse talade Natan till David.
18. Då gick kung David in och satte sig inför Herrens ansikte och sade: ”Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit?
19. Och ändå var det för lite i dina ögon, Herre Gud. Nu har du också talat om din tjänares hus i framtiden, och detta till undervisning för människorna, Herre Gud.
20. Vad ska David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre Gud.
21. För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare.
22. Därför är du stor, Herre Gud, för ingen är som du, och det finns ingen annan Gud än du efter allt vi har hört med våra öron.
23. Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel, det som Gud själv kom och friköpte åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar.
24. Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
25. Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat.
26. Då ska ditt namn upphöjas för evigt och man ska säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig.