35. Sedan kom de alla för att få David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om jag smakar bröd eller något annat innan solen går ner!”
36. Hela folket hörde det och gillade det, liksom allt som kungen gjorde gillades av allt folket.
37. Hela folket och hela Israel insåg den dagen att kungen inte hade haft någon del i mordet på Abner, Ners son.
38. Kungen sade till sina tjänare: ”Förstår ni inte att en furste och en stor man har fallit i Israel i dag?
39. Men jag är svag i dag, trots att jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är hårdare än jag. Må Herren straffa den som gör ont för hans ondska.”