28. När David fick höra om det efteråt sade han: ”Jag och mitt kungadöme är för evigt oskyldiga inför Herren till Abners, Ners sons, blod.
29. Låt det komma över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Låt det aldrig i Joabs hus saknas män som har flytning eller spetälska eller går på kryckor eller faller för svärd eller saknar bröd.”
30. Så mördade Joab och hans bror Abishaj Abner, därför att han hade dödat deras bror Asael under striden vid Gibeon.
31. David sade till Joab och allt folket som var med honom: ”Riv sönder era kläder och klä er i säcktyg och håll dödsklagan efter Abner.” Och kung David gick själv bakom båren.
32. De begravde Abner i Hebron. Kungen brast i gråt vid Abners grav, och allt folket grät.
33. Och kungen sjöng en sorgesång över Abner: ”Måste Abner dö en dåres död?
34. Dina händer var inte bundna, dina fötter var inte slagna i bojor.Du föll som man faller för onda män.”
35. Sedan kom de alla för att få David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om jag smakar bröd eller något annat innan solen går ner!”
36. Hela folket hörde det och gillade det, liksom allt som kungen gjorde gillades av allt folket.