40. Du rustade mig med kraft för striden,du böjde mina motståndare under mig.
41. Mina fiender drev du på flykten för mig,dem som hatade mig förintade jag.
42. De såg sig omkring, men ingen räddare fanns,till Herren, men han svarade dem inte.
43. Jag malde dem till stoft på marken, jag krossade dem och trampade ner dem som smuts på gatan.
44. Du räddade mig ur mitt folks strider,du bevarade mig som ett huvud över hednafolk,folk jag inte kände blev mina tjänare.
45. Främlingar kröp för mig, så snart de hörde om mig lydde de mig.
46. Främlingarnas mod vissnade bort, bävande lämnade de sina fästen.
47. Herren lever!Lovad är min klippa,upphöjd är Gud, min frälsnings klippa.
48. Gud, du har gett mig hämnd och lagt folken under mig.
49. Du har fört mig ut från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndareoch räddat mig från våldsmän.
50. Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre,och lovsjunga ditt namn,
51. för du ger stora segrar till din kung och visar nåd mot din smorde,mot David och hans ätt till evig tid.