1. Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, var han två dagar i Siklag.
2. Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls här, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig.
3. David frågade honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade: ”Jag har flytt från Israels här.”
4. David sade till honom: ”Hur har det gått? Berätta för mig.” Han sade: ”Folket har flytt från striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda.”
5. David frågade den unge mannen som berättade det för honom: ”Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?”
6. Den unge mannen som berättade det för honom svarade: ”Jag råkade vara där på berget Gilboa, och där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare ansatte honom.
7. När han vände sig om och fick se mig ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag.
8. Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.
9. Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig, för livet är fortfarande kvar i mig.
10. Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre.”
11. Då grep David tag i sina kläder och rev sönder dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom.
12. De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.
13. David frågade den unge mannen som hade berättat det för honom: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en amalekit som lever här som främling.”
14. David sade till honom: ”Hur vågade du räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde?”
15. Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: ”Kom hit och hugg ner honom!” Och han stack ner honom så att han dog.
16. David sade till honom: ”Ditt blod ska komma över ditt eget huvud, för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde.”
17. David sjöng denna sorgesång över Saul och hans son Jonatan,
18. och han bestämde att man skulle lära Juda barn ”Bågsången”, som finns nertecknad i ”Den redliges bok”:
19. ”Ditt majestät, Israel,ligger slaget på dina höjder.Hur har inte hjältarna fallit!
20. Förkunna det inte i Gat, ropa inte ut detpå Ashkelons gator,så att inte filisteernas döttrargläder sig,de oomskurnas döttrar fröjdar sig.
21. Ni Gilboas berg, på er må det varken falladagg eller regnoch inte finnas fält för offergåvor,för hjältarnas sköldligger nersölad där,Sauls sköld blir aldrig mer smord med olja.
22. Från slagnas blod, från hjältars hullvek inte Jonatans båge,vände inte Sauls svärdhungrigt tillbaka.
23. Saul och Jonatan, älskade och ljuvliga i livetoch inte åtskilda i döden.De var snabbare än örnar,starkare än lejon.
24. Ni Israels döttrar, gråt över Saul,som klädde eri scharlakan och praktoch prydde era klädermed smycken av guld.
25. Hur har inte hjältarna fallit mitt i striden!Jonatan ligger slagen på dina höjder.
26. Jag sörjer dig,Jonatan, min broder.Du var mycket ljuvlig för mig,din kärlek till mig var underbar,mer än kvinnors kärlek.
27. Hur har inte hjältarna fallit och krigets vapen förstörts!”