11. Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir inget avdrag i ert arbete.”
12. Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda som halm.
13. Slavdrivarna drev på dem och sade: ”Gör färdigt ert arbete, full kvot för varje dag, precis som när ni fick halm!”
14. Och israeliternas förmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick hugg och slag och man sade till dem: ”Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?”
15. Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: ”Varför gör du så mot dina tjänare?
16. Ingen halm får dina tjänare, och ändå säger de åt oss att skaffa fram tegel. Se, dina tjänare får hugg och slag trots att skulden ligger hos ditt eget folk.”
17. Men han svarade: ”Lata är ni, lata! Det är därför ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren!
18. Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men full mängd tegel ska ni ändå lämna.”
19. Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man hade sagt att de inte skulle få något avdrag i den dagliga tegelkvoten.
20. När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron som stod där för att möta dem,
21. och de sade till dem: ”Må Herren se vad ni har gjort och döma er! Ni har fått farao och hans tjänare att avsky oss och satt svärd i deras hand så att de kan döda oss.”
22. Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: ”Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig?
23. Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk.”