34. Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar.
35. Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt föremål av silver och guld och även kläder från egyptierna.
36. Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna så att de gav dem vad de begärde. Så tog de byte från egyptierna.
37. Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000 man till fots förutom barn.
38. En stor blandad folkhop drog upp med dem, och dessutom en mycket stor hjord av får och kor.
39. Av degen som de fick med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. Den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.
40. Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.
41. Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land.
42. En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.
43. Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det,
44. men en slav som är köpt för pengar får äta av det efter att du omskurit honom.
45. Ingen som bor hos er tillfälligt och ingen daglönare får äta av det.
46. I ett och samma hus ska det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben på det.
47. Hela Israels församling ska hålla detta.
48. Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet.
49. En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”