17. Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt hednafolken och deras länder.
18. Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem.
19. Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, bara du.”
20. Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Assyriens kung Sanherib,
21. och detta är det ord som Herren har talat om honom: Hon föraktar dig och hånar dig,jungfrun, dottern Sion.Hon skakar på huvudet åt dig,dottern Jerusalem.
22. Vem har du hånat och hädat, mot vem har du höjt din röstoch högmodigt lyft din blick?Jo, mot Israels Helige!
23. Genom dina sändebud hånade du Herrennär du sade: ”Med mina många vagnardrog jag upp på bergens höjder,till Libanons avlägsna trakter.Jag högg ner dess höga cedraroch utvalda cypresser.Jag trängde fram till dess bortesta boningoch dess frodiga skog.
24. Jag grävde brunnar och drack främmande vatten,med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar.”
25. Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,att jag i forntidens dagar bestämde det,och nu har jag låtit det komma?Du fick makt att ödelägga befästa städeroch göra dem till ruinhögar.
26. Deras invånare blev maktlösa, de blev förskräckta och stod med skam.Det gick med dem som med gräset på markenoch den späda grönskan,som med gräset på takenoch säden som förbrännsinnan den växer upp.
27. Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in,och hur du rasar mot mig.
28. Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron,ska jag sätta min krok i din näsaoch mitt betsel i din munoch föra dig tillbaka samma väg som du kom.