1. Hans son Joshafat blev kung efter honom. Han stärkte sitt välde mot Israel
2. och förlade krigsfolk i alla befästa städer i Juda och trupper i Juda land och i de städer i Efraim som hans far Asa hade intagit.
3. Herren var med Joshafat, för han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte baalerna,
4. utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel.
5. Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Joshafat, och han fick stor rikedom och ära.
6. Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och asherapålarna i Juda.
7. I sitt tredje regeringsår sände Joshafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer.
8. Tillsammans med dem sände han leviterna Shemaja, Netanja, Sebadja, Asael, Shemiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia, och de hade med sig prästerna Elishama och Joram.
9. Dessa undervisade i Juda och hade Herrens lagbok med sig. De reste omkring till alla Juda städer och undervisade folket.
10. Fruktan för Herren kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Joshafat.
11. Några av filisteerna förde gåvor till Joshafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.
12. Joshafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar och förrådsstäder i Juda.
13. Han hade stora förråd i Juda städer och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem.