1. För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. (2) Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
2. Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
3. om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.
4. En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
5. Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.