1. Förmana dem, att de äro Förstarna och Öfverheten underdånige och lydige; redebogne till alla goda gerningar;
2. Om ingen illa tala, icke trätosamma; utan milde, bevisande all saktmodighet till alla menniskor.
3. Ty vi vorom ock fordom ovise, ohörige, villfarande, tjenande begärelsom och mångahanda lustom, och vandradom i ondsko och afund, hätske; och hatadom hvarannan inbördes.
4. Men sedan Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till menniskorna uppenbarades;
5. Icke för rättfärdighetenes gernings skull, som vi gjort hade; utan efter sina barmhertighet gjorde han oss saliga, genom den nya födelsens bad, och den Heliga Andas förnyelse;
6. Hvilken han öfver oss rikeliga utgjutit hafver, genom vår Frälsare Jesum Christum;
7. På det vi skole rättfärdige varda genom hans nåd, och arfvingar blifva till evinnerligit lif, efter hoppet.
8. Det är ju ett fast ord; detta vill jag att du lärer, såsom det der visst är, att de, som Gudi trott hafva, vinnlägga sig i goda gerningar föregå; ty sådant är menniskomen godt och nyttigt.
9. Men dåraktig spörsmål, och slägtregister, och trätor, och kämpning om lagen förkasta; ty de äro onyttig och fåfäng.
10. Fly en kättersk mennisko, då han en gång och annan förmanad är;
11. Vetandes, att en sådan är förvänd, och syndar, såsom den sig sjelf fördömt hafver.
12. Då jag till dig sänder Artheman, eller Tychicum, så skynda dig snart till mig till Nicopolis; ty jag hafver satt mig före att blifva der öfver vintren.
13. Zenan, den lagkloka, och Apollo, fordra med flit, att dem intet fattas.