3. Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
4. Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
5. Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
6. Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
7. Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
8. Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
9. Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
10. Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
11. Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
12. Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
13. Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
14. Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
15. Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.