1. Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
2. Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
3. Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
4. Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
5. Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
6. Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
7. Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
8. Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
9. Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
10. Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
11. Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
12. Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
13. Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
14. Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
15. Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
16. Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
17. Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
18. Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
19. Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
20. Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
21. Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
22. Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif.
23. Ty syndenes lön är döden; men Guds gåfva är det eviga lifvet, genom Christum Jesum, vår Herra.