4. Stod han upp af Nattvarden, och lade af kläden; och tog ett linnet kläde, och band om sig.
5. Sedan lät han vatten i ett bäcken, och begynte två Lärjungarnas fötter, och torkade med det linna klädet, som han var ombunden med.
6. Så kom han då till Simon Petrus. Och han sade till honom: Herre, skulle du två mina fötter?
7. Jesus svarade, och sade till honom: Det jag gör, vetst du icke nu; härefter skall du det få veta.
8. Petrus sade till honom: Aldrig skall du två mina fötter. Jesus svarade honom: Om jag icke tvår dig, då hafver du ingen del med mig.
9. Då sade till honom Simon Petrus: Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och hufvud.
10. Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle.
11. Ty han visste ho den var, som honom förråda skulle; derföre sade han: I ären icke rene alle.
12. Sedan han då hade tvagit deras fötter, och tagit sin kläder på sig igen, och satt sig, sade han åter till dem: Veten I hvad jag eder gjort hafver?
13. I kallen mig Mästare och Herre; och I sägen rätt; ty jag är ock så.
14. Hafver nu jag, som är eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så skolen I ock inbördes två hvarannars fötter.
15. Jag hafver gifvit eder efterdömelse, att såsom jag gjorde eder, så skolen I ock göra.
16. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; icke är heller sändabådet förmer än han, som honom sändt hafver.
17. Om I detta veten, salige ären I, om I det gören.
18. Icke talar jag om eder alla; jag vet hvilka jag hafver utkorat; men på det att Skriften skall varda fullkomnad: Den der äter bröd med mig, han trampade mig med sin fot.
19. Nu säger jag eder det, förr än det sker, att, när det är skedt, skolen I tro att det är jag.
20. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som undfår dem jag sänder, han undfår mig; men hvilken som mig undfår, han undfår honom som mig sändt hafver.