1. Förty hvar och en öfverste Prest, den af menniskom uttags, han varder satt för menniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfvor och offer för synderna.
2. Den der kan varkunna sig öfver dem, som fåkunnige äro och ville fara; efter han är ock sjelf belagd med svaghet.
3. Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder.
4. Och ingen tager sig sjelf äro; utan den som ock kallad varder af Gudi, lika som Aaron.
5. Så hafver ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att han skulle varda öfverste Prest; utan den, som sade till honom: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig;
6. Såsom han ock annorstäds säger: Du äst en Prest i evig tid, efter Melchisedeks sätt;
7. Och hafver på sins kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till honom, som honom frälsa kunde ifrå döden; och vardt bönhörd, derföre att han höll Gud i vördning.
8. Och ändå han var Guds Son, hafver han dock af thy han led lärt lydno.
9. Och då han fullkommen vardt, blef han allom dem, som honom lyda, en orsak till evig salighet;
10. Kallad af Gudi en öfverste Prest, efter Melchisedeks sätt.
11. Derom vi hade väl mycket tala; men det är svårt, efter I ären så oförståndige;
12. Och I, som längesedan skulle varit lärare, behöfven åter att man lärer eder de första bokstäfverna af Guds ord; och att man gifver eder mjölk, och icke stadig mat.
13. Ty hvem man ännu mjölk gifva måste, han är oförfaren i rättfärdighetenes ord; ty han är ett barn.
14. Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom vanan öfvade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.