1. Ty lagen hafver skuggan af det tillkommande goda, och icke sjelfva varelsen. Årliga måste man offra alltid enahanda offer, och kan icke göra dem fullborda, som det offra;
2. Annars hade det återvändt offras; efter de, som så offra, hade sedan intet samvet haft af synder, när de hade ena reso varit rene gjorde;
3. Utan dermed sker en åminnelse på synderna hvart år;
4. Ty omöjeligit är genom oxablod och bockablod borttaga synder.
5. Derföre, då han kommer i verldena, säger han: Offer och gåfvor hafver du icke velat; men kroppen hafver du mig beredt.
6. Bränneoffer och syndoffer behaga dig icke.
7. Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig, att jag skall göra din vilja, o Gud.
8. Tillförene, då han sade: Offer och gåfvor, bränneoffer och syndoffer hafver du icke velat; icke behaga de dig heller, hvilke efter lagen offras;
9. Då sade han: Si, jag kommer, till att göra, o Gud, din vilja. Der tager han det första bort, att han det andra insätta skall;
10. I hvilkom vilja vi helgade ärom ena reso, genom Jesu Christi kropps offer.
11. Och hvar och en Prest är insatt, att han dageliga skall sköta Gudstjensten, och ofta offra enahanda offer, hvilka aldrig kunna borttaga synder.
12. Men denne, då han hade offrat ett offer för synderna, det evinnerliga gäller, sitter han på Guds högra hand;
13. Och väntar nu, tilldess hans ovänner lagde varda, honom till en fotapall.
14. Ty med ett offer hafver han evinnerliga fullkomnat dem, som helige varda.
15. Det betygar oss ock den Helge Ande; ty då han tillförene sagt hade:
16. Det är det Testamentet som jag dem göra vill, efter de dagar, säger Herren: Jag vill gifva min lag i deras hjerta, och i deras sinne vill jag skrifva dem;
17. Och deras synder och orättfärdighet vill jag icke mer ihågkomma.
18. Der nu sådana förlåtelse är, der är icke mer offer för synder.
19. Efter vi nu hafve, käre bröder, frihet till att ingå uti det helga, genom Jesu blod;
20. Hvilken han oss beredt hafver till en ny och lefvande väg, genom förlåten, det är, genom sitt kött;
21. Och hafvom en öfversta Prest öfver Guds hus;
22. Så låt oss framgå med ett sannskyldigt hjerta, uti en fullkomlig tro, bestänkte i hjertan ifrån ett ondt samvet, och tvagne om kroppen med rent vatten.
23. Och låt oss hålla hoppsens bekännelse ovikliga; ty han är trofast, som det lofvat hafver.
24. Och låt oss akta på oss inbördes, till att uppväcka till kärlek och goda gerningar;
25. Icke öfvergifvandes vår församling, såsom somlige för sed hafva; utan förmaner eder inbördes, och det dess mer, att I sen huru dagen nalkas.
26. Ty om vi sjelfviljande syndom, sedan vi förstått hafve sanningen, då står oss intet offer igen för synderna;
27. Utan en förskräckelig domsens förbidelse, och eldsens nit, som motståndarena förtära skall.
28. Ho som bryter Mosi lag, han måste dö utan barmhertighet, efter tu eller tre vittne.
29. Huru mycket större näpst, menen I, förtjenar den som Guds Son förtrampar, och Testamentsens blod såsom orent aktar, genom hvilket han helgad är, och försmädar nådenes Anda?
30. Ty vi kännom den som sade: Hämnden är min; jag skall vedergällat, säger Herren; och åter: Herren skall döma sitt folk.
31. Det är gräseligit falla uti lefvandes Guds händer.
32. Men kommer ihåg de framledna dagar, i hvilkom I upplyste voren, och stoden en stor törning i bedröfvelsen;
33. Endels, då I sjelfve, genom hädelse och bedröfvelse, ett vidunder vorden; och endels, då I sällskap haden med dem, som det så går.
34. Ty I hafven delaktige varit af de bedröfvelser, som af minom bojom gingo, och med fröjd lidit edra ägodelars försköfling, vetandes att I när eder sjelfva bättre och blifvande ägodelar hafven i himmelen.
35. Så kaster icke nu bort edra tröst, som en stor lön hafver.
36. Ty tålamodet är eder behof; på det I mågen göra Guds vilja, och få det som lofvadt är.
37. Ty ännu en liten tid, så kommer den som komma skall, och fördröjer icke.
38. Men den rättfärdige skall lefva af tron; och hvilken sig undandrager, han skall icke behaga mine själ.
39. Men vi ärom icke de, som oss undandrage till förtappelse; utan af dem som tro, och frälsa själena.