Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Filemonbrevet 1:2-14 Karl XII 1873 (SK73)

2. Och de älskeliga Apphie, och Archippo, vår medstridare, och den församling som i ditt hus är:

3. Nåd vare med eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

4. Jag tackar min Gud, och hafver din åminnelse alltid i mina böner;

5. Efter jag hörer af din kärlek, och den tro som du hafver till Herran Jesum, och emot all helgon;

6. Att din tro, som vi hafve med hvarannan, må kraftig varda, genom kunskapen på allt godt, som I hafven i Christo Jesu.

7. Ty vi hafve stor glädje och hugnad af din kärlek; att helgonen äro hjerteliga vederqvickte af dig, käre broder.

8. Derföre, ändock jag hafver i Christo en stor tröst, till att bjuda dig det du bör göra;

9. Dock likväl, för kärlekens skull, beder jag heldre, jag som en sådana är, nämliga den gamle Paulus, och ännu derutöfver en Jesu Christi fånge.

10. Så förmanar jag dig, för min son Onesimo, den jag födde i minom bandom;

11. Den dig fordom onyttig var, men nu både dig och mig väl nyttig är;

12. Hvilken jag nu igensändt hafver; men anamma du honom, såsom mitt hjerta.

13. Jag hade velat behålla honom när mig, att han skulle tjent mig i din stad, uti Evangelii bandom;

14. Men jag ville intet göra utan ditt samtycke; på det ditt goda icke skulle vara nödgadt, utan sjelfviljogt.

Läs fullständig kapitel Filemonbrevet 1