Gamla Testamentet

Nya Testamentet

2 Petrusbrevet 1:14-21 Karl XII 1873 (SK73)

14. Ty jag vet att jag skall snarliga aflägga denna mina hyddo, såsom ock vår Herre Jesus Christus hafver mig kungjort.

15. Men jag vill vinnlägga mig att I, efter min död, skolen behålla detta i åminnelse.

16. Ty vi hafve icke efterföljt några kloka fabler, då vi kungjordom eder vårs Herras Jesu Christi kraft och tillkommelse; utan vi hafve sjelfve sett hans härlighet.

17. Då han fick af Gud Fader äro och pris, genom ena röst, som till honom skedde af den stora härligheten, så lydandes: Denne är min älskelige Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag.

18. Och denna röst hörde vi komma af himmelen, då vi vorom med honom på det helga berget.

19. Vi hafvom ett fast prophetiskt ord; och I gören väl att I akten derpå, lika som på ett ljus, som skin uti ett mörkt rum, så länge det dagas, och morgonstjernan uppgår i edor hjerta.

20. Och det skolen I först veta, att ingen Prophetia i Skriftene sker af egen utläggning.

21. Ty ingen Prophetia är ännu framkommen af menniskovilja; utan de helga Guds menniskor hafva talat, rörde af dem Helga Anda.

Läs fullständig kapitel 2 Petrusbrevet 1