Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 9:1-10 Karl XII 1873 (SK73)

1. En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga.

2. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

3. Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

4. Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

5. Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

6. Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

7. Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

8. Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

9. Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

10. Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

Läs fullständig kapitel Psaltaren 9