1. En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens.
2. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
3. Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
4. Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet.
5. Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
6. Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
7. Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
8. Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. Sela.
9. Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
10. Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
11. Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? Sela.