9. Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
10. Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
11. Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
12. Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
13. Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
14. Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
15. Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
16. Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
17. Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla. Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.