6. Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
7. Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. Sela.
8. Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
9. Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
10. Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
11. Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
12. Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
13. Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
14. Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
15. Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. Sela.
16. Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.