Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 139:13-23 Karl XII 1873 (SK73)

13. Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.

14. Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.

15. Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.

16. Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.

17. Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!

18. Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.

19. Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.

20. Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.

21. Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.

22. Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.

23. Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;

Läs fullständig kapitel Psaltaren 139