4. Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5. Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6. Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7. Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8. Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9. Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10. Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11. Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12. Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13. Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14. Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.