12. Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13. Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14. Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15. Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16. Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17. Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18. Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19. De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20. Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21. De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22. Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23. Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24. Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25. Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26. Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27. Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28. Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29. Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.