6. Den outsinliga flodens källa blev grumlad av vämjeligt blod
7. som vedergällning för påbudet att barnen skulle dö. De rättfärdiga gav du i stället vatten i överflöd där de minst kunde hoppas det.
8. Men med törsten hade du först gett dem en föreställning om hur du hade straffat deras motståndare.
9. Ty då de sattes på prov — om också din tuktan var lindrig — kunde de fatta hur de gudlösa plågades av vredesdomen.
10. Själva blev de prövade och förmanade av dig som av en far, men de andra förhörde du och dömde som en sträng kung;
11. för dem var plågan lika stor när folket dragit bort som när det var hos dem.
12. Det var en dubbel vånda som drabbade dem: de måste jämra sig på nytt vid minnet av det som varit.
13. Ty när de fick höra att det som pinat dem själva hade blivit de andra till hjälp, kände de Herrens närvaro.
14. Den man som en gång satts ut att dö, och som de hånfullt hade avvisat, måste de beundra när utgången stod klar: deras törst var av annat slag än de rättfärdigas.
15. I sin orättfärdighet hade de tänkt dåraktiga tankar och förts vilse av dem; de hade dyrkat förnuftslösa reptiler och andra simpla djur. Därför sände du en mängd förnuftslösa varelser att straffa dem,
16. för att de skulle lära sig att det som brukas till synd, det skall också brukas till straff.
17. Det hade inte varit svårt för dig, som förmår allt och som har skapat världen ur formlös materia, att skicka horder av björnar mot dem, eller rasande lejon,
18. eller att skapa nya, vildsinta djur som aldrig setts förut, djur med andedräkt av sprutande eld eller av dånande, framvällande rök, eller med ögon ur vilka fasansfulla blixtar ljungade,
19. djur som inte behövt gå till anfall för att förgöra dem utan kunnat skrämma ihjäl dem med sin blotta åsyn.
20. Också utan allt sådant hade du kunnat låta dem falla för en enda vindfläkt, förföljda av din rättvisa och skingrade av din krafts ande. Men dina beslut tar alltid hänsyn till mått och antal och vikt.